Till En Vän?

Visst är jag din vän
och
visst tycker jag om dig
Det mjuka och nakna
du gömmer så väl
Din känsliga mun
dina barnsliga ögon
Som hårdnar så lätt
och
förnekar din själ

Jag vet
hur du tänker
du öppnar dig gärna
Men
plötsligt så hör jag
en fiendes ord
Cynismen regerar
i bitterljuv lusta
Tar struptag på allt
och blir vänskapens mord

Jag har tagit del
både helat och delat
Blivit förnedrad
igen och igen
Och visst är jag skyldig
men
mest har jag felat
när jag stannat kvar
som en hycklande vän

Du tycker dig vara
så rakryggat ärlig
Din stridslust förkläds
i spartansk ödmjukhet
Du stöttar heroiskt
dom arma och svaga
Men fnyser
åt dom
som ingenting vet

[Text & Musik: Py Bäckman]