Mörkrets Vargar

ett stilla regn
i natten
rasslar
mot våta blad
sköljer
den sista värmen
från min hud
jagad
av mörkrets vargar
eller
min egen panik
bestulen på ömhet
som vänts
åt ett annat håll...
så rädd,
så tom
så RÄDD;
så TOM
vem bryr sig?
jagad
av min stolthet
fångad
av cynism
som
med glödgade nålar
bränner bort min lust
var är mina vänner?
jag svär åt mej själv
-vem behöver mej
ikväll?
så rädd,
så tom
så RÄDD,
så TOM
jag fryser
så hör jag
“baby, baby, baby,
i love you”
nu tror jag
galenskapen
börjar bryta ut...
men
en annan pajas
flaxar
ut ur mörkret
framför mig...
han säjer:
“vänta snälla
jag är så ensam
du kan väl stanna
-bara en minut...”
han sökte kärlek
där den
redan sinat ut...
så kall,
så tom,
så rädd
så dum
vem bryr sig...?
så kall,
så tom,
så rädd,
så dum,
så ensam...
så KALL;
så TOM,
så RÄDD;
så DUM
jag fryser...

[Text & Musik: Py Bäckman]