Djävulen Och Första Stenen

Han är vacker
svarta är hans ögon
och hon står ensam och sårbar
vid hans sida
Och så förenade i kärlek eller smärta
att plågas han
så skall hon också lida

Men nattflyet störtar blint mot ljuset
- som Ikaros mot solens glöd
och spänner sorgflor
över glädjehuset
där offerblodet färgat färgat marken röd

Och svärdet som dom själva har svingat
blev deras död
och inte ett beskydd
Ett enda hugg!
och sången har förklingat
Och där står samvetet
i törnekrona prydd

Nu skall de dansa dödsdansen på lina
och älska på en bädd av krossat glas
Nu skall de rättfärdigas stenar vina
och när de träffar
skall man jubla i extas!

Fördömda för evigt
fördömda
för evigt
fördömda!
 

[Text & Musik: Py Bäckman]